Skolavslutning

I går var det dags för mej att ta farväl av mina älskade elever. Hanna, Lovisa, Rebecca, Beatrice, Sara, Edesson, Sjöqvist, Jonathan, Ida, Sanna, Tobias, Arvid, Theo....... ja alla eleverna hade skolavslutning i kyrkan. Dagen till ära klädde även jag upp mej litegrann i vit tröja och blå kjol. Jag tänker på alla mina elever med kärlek. Varje liten unge faktiskt. Det finns inte någon som jag tyckt illa om, inte någon som jag är glad över att slippa. I kyrkan fick jag läsa upp alla namnen på eleverna i "min" nia så att de kunde komma fram och få sina betyg av rektor. Flera stycken kom fram efteråt, speciellt kollegor och berömde mej för att jag sett så strålande ut. Och när jag stod där med micken framför mej och eleverna nervöst trampande bredvid kände jag så mycket kärlek. Jag var så sabla stolt för varenda en av dem. Deras ögon sökte nervöst min blick. De försökte hitta ett lugn och jag gjorde mitt bästa för att förmedla trygghet och den enorma glädje jag kände när jag stod där. Det var otroligt. Under en termin har vi kamperat tillsammans. Vi har rabblat verbändelser, pratat om döden, tittat på film, fikat, suttit framför datorn, ältat vänskapsförhållanden, kramats och skrikigt på varandra. 

Tjejerna var ganska lika i vitt, snygga, bruna ben,höga klackar.
Det var lärarna som skillde sej åt i mängden.

Tjejerna var otroligt vackra i sina vita korta klänningar och grabbarna....... hur stiliga som helst. 

Min första klass. De kommer aldrig försvinna. Om några år kanske några namn bleknar bort, men kärleken jag känner för eleverna försvinner inte. Det var när jag stod där på kyrkbacken och pratade med några föräldrar och Hanna B kom fram med tårar i ögonen och gav mej en blomma och viskade i mitt öra hur tacksam hon var för terminen med mej som jag kände att jag verkligen har världens bästa jobb. Jag har det. Jag älskar verkligen det här  livet. Jag älskar mitt yrkesval. Det är så jag. Det är här jag hör hemma.

Mina härliga grabbs! Underbara killar på alla sätt!

 Jag fick säga farväl till mina kollegor. Ge Elisabeth en kram till. Denna vackra förebild för kvinnor. Kollegor och rektor tackade av mej så nu har jag blommor här hemma som skulle räcka till en hel blomsteraffär. Jag tackade för mej. Fick säga hejdå till mitt jobb, äta god mat på resturang med mina nior, krama om min mentorskollega och åka hem. Hem till ett långt sommarlov. Hem till ovissheten. Hem med en känsla att jag valt rätt.