Kungliga regelverket

På vår skola är inte vi klasslärare eller mentorer i en klass. Istället är vi fyra pedagoger som delar ansvaret för en årskurs, dvs två klasser. Jag och två andra tjejer och en kille är handledare för sexorna. Vi som friskola blir sällan erbjudna att gå på kulturella evenemang, men så fick vi ett mejl om Kungliga regelverket och vi nappade direkt. Så idag har vi varit på en teaterpjäs som chockade våra elever en del. Jag tror att de i första skedet undrade vart de hade hamnat när en svettig, flottig, beige man i fula svarta glasögon beordrade fullständig tystnad, att de skulle ta av sej skorna på kommando och sitta raka i ryggarna under föreställningen. De såg lite skraja ut! Men teaterpjäsen växte och tillslut tror jag att många vågade slappna av. reaktionerna var mixade efter pjäsen. Men jag tror att vi har en hel del att diskutera i morgon. På så sätt var pjäsen ett fantastiskt underlag för det vi arbetar hårt för: respekt, regler skratt och konsekvenser. Pjäsen hette Kungliga regelverket och handlade om att regler är till för att följas in i absurdum men att man kanske kan bli lycligare och friare av att bryta reglerna. Den hade ett särskilt stilistiskt språk som jag som vuxen uppfattade, uppskattade och förstod. Däremot vet jag inte hur mycket eleverna uppfattade det hela. Det får vi prata om i morgon. Kul var det dock att komma iväg ett tag och se eleverna utanför skolkorridorerna.

Många fina föräldrar

Utvecklingssamtalen har börjat på skolan. Jag har börjat träffa några av de mammor och pappor som har sina barn på skolan. Än så länge har upplevelsen bara varit positiv. De är konkreta i sin kritik, snälla med beröm och har funderingar som är tänkvärda. Jag har fått förtroendet att ta hand om det mest dyrbara de har; deras barn. Det är en gåva man ska vara rädd om tycker jag. Sedan kan jag inte sticka under stol med att jag tycker att det är skönt att jag varit på skolan några månader nu, så man kan lite mer, känner till rutinerna och vet hur det funkar. Jag har svar att ge. Jag tycker om att vara påläst och klara av att svara på frågor. Hela veckan har jag fullbokad med samtal. Sedan ska jag som mamma ockå gå på utvecklingssamtal med min son, ska bli spännande att sitta på andra sidan för första gången!

Höstlov!

Ha ett underbart höstlov mina fantastiska, underbara elever. 
Ha en underbar vecka tillsammans alla föräldrar till mina elever. Tack snälla för att ni lånar ut era barn till mej. Ibland när jag står på lektionerna slår det mej vilken ära det är att jag får låna era barn. De är underbara, varenda en av dem. Utan undantag. Vilket förtroende ni ger mej. Tack för det!


Ha ett mysigt höstlov ni andra som jag känner och inte känner. Ladda batterierna för de sista veckorna fram till jul. Betygshets för en del, men också mycket roliga saker väntar.


En stoooor höstkram till er alla!

Skolavslutning

I går var det dags för mej att ta farväl av mina älskade elever. Hanna, Lovisa, Rebecca, Beatrice, Sara, Edesson, Sjöqvist, Jonathan, Ida, Sanna, Tobias, Arvid, Theo....... ja alla eleverna hade skolavslutning i kyrkan. Dagen till ära klädde även jag upp mej litegrann i vit tröja och blå kjol. Jag tänker på alla mina elever med kärlek. Varje liten unge faktiskt. Det finns inte någon som jag tyckt illa om, inte någon som jag är glad över att slippa. I kyrkan fick jag läsa upp alla namnen på eleverna i "min" nia så att de kunde komma fram och få sina betyg av rektor. Flera stycken kom fram efteråt, speciellt kollegor och berömde mej för att jag sett så strålande ut. Och när jag stod där med micken framför mej och eleverna nervöst trampande bredvid kände jag så mycket kärlek. Jag var så sabla stolt för varenda en av dem. Deras ögon sökte nervöst min blick. De försökte hitta ett lugn och jag gjorde mitt bästa för att förmedla trygghet och den enorma glädje jag kände när jag stod där. Det var otroligt. Under en termin har vi kamperat tillsammans. Vi har rabblat verbändelser, pratat om döden, tittat på film, fikat, suttit framför datorn, ältat vänskapsförhållanden, kramats och skrikigt på varandra. 

Tjejerna var ganska lika i vitt, snygga, bruna ben,höga klackar.
Det var lärarna som skillde sej åt i mängden.

Tjejerna var otroligt vackra i sina vita korta klänningar och grabbarna....... hur stiliga som helst. 

Min första klass. De kommer aldrig försvinna. Om några år kanske några namn bleknar bort, men kärleken jag känner för eleverna försvinner inte. Det var när jag stod där på kyrkbacken och pratade med några föräldrar och Hanna B kom fram med tårar i ögonen och gav mej en blomma och viskade i mitt öra hur tacksam hon var för terminen med mej som jag kände att jag verkligen har världens bästa jobb. Jag har det. Jag älskar verkligen det här  livet. Jag älskar mitt yrkesval. Det är så jag. Det är här jag hör hemma.

Mina härliga grabbs! Underbara killar på alla sätt!

 Jag fick säga farväl till mina kollegor. Ge Elisabeth en kram till. Denna vackra förebild för kvinnor. Kollegor och rektor tackade av mej så nu har jag blommor här hemma som skulle räcka till en hel blomsteraffär. Jag tackade för mej. Fick säga hejdå till mitt jobb, äta god mat på resturang med mina nior, krama om min mentorskollega och åka hem. Hem till ett långt sommarlov. Hem till ovissheten. Hem med en känsla att jag valt rätt.

Föräldramöte

Vi hade ett föräldramöte häromdagen. Min uppgift blev att gå runt i alla klasserna och presentera mej. En ganska enkel sak kan tyckas. Men helt plötsligt kände jag mej lit fångad i TV-programmet klass 9A. 
-Nej era barn har bristande kunskaper i spanska., Nej de kommer inte uppnå G om de inte utvecklas i rasande takt just nu. Vet inte hur det hade kunnat bli så. Ja det ligger mycket hos läraren.....
Och så fortsatte det. Jag hoppas att jag kan leva upp till mina egna mål att ta nian från en nivå på IG till att faktiskt kunna dela ut flera MVG. Jag vill verkligen inte ljuga för varken eleverna eller deras föräldrar. Samtidigt vill jag inte baktala några kollegor. Och vem vet, kanske jag misslyckas lika illa? Men efter att ha rättat proven idag var jag extremt nöjd. Två stycken ligger på gränsen på IG/G tre fyra stycken hade G och resten 16 elever låg på VG och MVG. Då ingick både glosor, grammatik, hörövning och översättning. Jag är så stolt över mina nior. Så SUVERÄNT bra jobbat!


Och å andra sidan gjorde en annan klass inte lika bra ifrån sej. Men de ska jag rätta i morgon och så får jag lägga upp en ny strategi för dem. För när sommaren kommer så ska betygen delas ut. Och jag betygssätts lika mycket som eleverna när bokstäverna plitas ner.


Innan dess så ska eleverna få göra en utvärdering på mej om ett par veckor. Då får jag mitt betyg, av dem som jag betygsätter......

Utvecklingsamtal

När jag kom till arbetslaget möttes jag med viss skepsis. Inte mot min proffession, utan min vilja att vara mentor. Och vara mentor. De liksom frågade lite vad jag kunde göra för skillnad. Hur mycket jag kunde lära känna eleverna. Nu har jag haft mina första utvecklingssamtal. Och det känns himla bra faktiskt. det känns som om jag har koll på läget. Det bästa av allt är att det känns som om jag faktiskt bidragit till nånting. De senaste samtalet så sa min underbara elev att han kände sej mer motiverad. Och det är inte illa pinkat av en tonåring som är aptrött på skolan. Utvecklingssamtalen är ju en chans för eleven att pejla av läget. En chans för föräldrarna att få mer information om sina barns skolgång. Jag ser till att mina mentorselever får en lapp med sej hur de ligger till betygsmässigt, och att vi pratar om sömn, fritid och studiestrategier. Dessutom får jag en chans att få träffa en förälder, eller fosterförälder. Och det underlättar att  få en chans att se dem i en annan konstellation än med sina vänner.


I dag får jag beröm av mina kollegor. Och det värmer. Jag vet att jag är på stapplande ben på väg ut i lärarlivet. Jag är långt ifrån klar. Långt ifrån färdig att ha massor av svar. Men det känns som jag gör skillnad. Oavsett om det var ett skämt eller inte blev jag glad när en elev igår sa åt mej att mina spanska lektioner är roligare än teatern vi var på. Och såå dålig var inte pjäsen.