Min tanke med min undervisning är att eleverna ska kunna använda språket när de behöver det. För att få dem att våga är det ofta många spärrar som måste passeras. Problemet med spanskan är att den inte förekommer i vardagen på samma sätt som engelskan. Det gör att det blir lite extra marigt att lära sej. Men att en elev efter avslutad nionde klass ska kunna åka till Spanien eller Latinamerika och kunna presentera sej själv, sin familj och kunna fråga efter vägen, beställa eller uttrycka en åsikt eller känsla på lite spräcklig spanska är inte för högt uppsatta mål tycker jag. Jag hoppas att när de som vill läsa vidare i gymnasiet sätter sej på lektionen i spanska upptäcker att de faktiskt hänger med och förstår vad läraren säger.
Jag tror på att våga gå utanför den vanliga undervisningen. Titta på film utan text, göra dialoger som får innehålla fel, fel fel, bara man pratar utan att ha stödord. Jag tror på att lyssna på sånger, sjunga, lära sej ramsor, skriva e-mails, läsa, läsa och läsa om igen för att höra sej själv, höra ordföljden, lära tungan hur ljuden formas på ett främmande språk. Jag tror på kraften som uppstår när en elev upptäcker att han eller hon kan göra sej förstådd. När de upptäcker att de som de tragglat faktiskt ger resultat i ett språk som de kan använda. Ljuset i deras ögon när de upptäcker en sån sak är fantastiskt. Och när de själva känner det så gör det mödan värd.
Jag tror inte på att ha för mycket läxor. Därför går vi igenom sakerna flera gånger på lektionerna, repeterar och gör det en gång till fast på ett annat sätt. Men läxor är ofrånkomligt om man bara ska läsa ett språk två timmar i veckan. Och man måste läsa på dem även om de känns oöverkomliga stundtals. Jag ger inte läxa varje vecka. Däremot ger jag repetitionsuppgifter för de som glömt att plugga, varit sjuka eller har glömt.
Jag tror att stenhårt på att självkänslan ökar när man klarar något som man inte trodde från början. Jag är övertygad om att förmågan att uttrycka sej på ett främmande språk öppnar dörrar både ut i världen och inne i en själv som inte går att mätas i betyg, pengar eller andra värden. Mitt jobb som lärare är att försöka få upp den dörren hos elever som välkomnar mej in och hos elever som stängt, låst och kastat nyckeln. Allas vägar ser inte likadana ut, men jag vill inte ge mej, jag vill hitta nyckeln till allas dörrar. Än är jag rätt ny, så än finns inte alla svaren. Men jag gör alltid så gott jag kan
Hej! Jag är 40 år och har länge haft en dröm om att läsa spanska och har nu blivit antagen till universitetet till fristående kurs. Eftersom jag är såpass gammal är tankarna och tvivlen många, vad kan det leda till för jobb till exempel? Språklärare sägs ju ha det osäkert och översättningsjobb i spanska språket verkar vara för få. Ändå älskar jag spanska och vill lära mig. Men jag vill också ha ett arbete... Har du några tips, tankar eller råd att ge angående detta?
SvaraRaderaFör att bli språklärare måste du ha pedagogutbildning oxå. Som spansklärare är det ganska lätt att få jobb. Vill man bara läsa spanska så finns det en del jobb inom handel, industrin och även inom vissa företag som har spansk relation. Det finns även en del tolkjobb men då måste man vara rätt duktig och det tar ett tag att bli. Oavsett vad du använder spanskan för är det nyttigt att lära sej ett språk. Både för livet i helhet, för att hålla hjärnan tårna och för att det är så himla roligt. Lycka till.
SvaraRadera