- Åza, det är helt otroligt hur mycket spanska du har lärt oss på den här korta tiden. Vi pratar ju faktiskt spanska!
Jag blev så glad att en del av eleverna själva uppfattar hur mycket de har utvecklats. För ja, sjuorna pratar faktiskt spanska efter 1½ termin. De kan berätta om sej själva, de kan beställa på restaurang, de kan prata om litteratur, de kan sjunga på spanska och nu senast handlade deras redovisningar om rum, möbler och familjer i lägenheter.
Mina nior hade också ett muntligt förhör senast. De hade läst en text och skulle nu i smågrupper berätta om texten för mej på spanska, utan stödord. De hade haft två veckor på sej. Överlag kan man säga att de inte hade tagit till vara på tiden. Några hade jobbat lite hemma men de flesta begav sej på texten dagen innan förhöret. På torsdagen rådde panik i klassrummet. De förstod inte vad det skulle göra, de påstod att de inte kunde prata på spanska, det var för mycket och det var för svårt! Vad jag än sa, så lugnade de inte ner sej. På fredagen var det "stora, skäckslagna" förhöret. Och de flesta rede ut det med glans. De hjälpte varandra, pratade om olika delar i texten, formulerade sej ovanligt korrekt grammatiskt och fixade utmaningen alldeles perfekt. Jag tror på fullt och fast att den här typen av läxförhör kommer öka deras självförtroende att prata, våga säga fel, men också att de själva upptäcker hur bra de är på språket.
Nästa vecka är det åttornas tur för ett muntligt förhör, utan stödord. Det ska bli riktigt spännande, det är deras första gång som de pratar utan hjälp. Jag är också fullständigt övertygad om att många kommer klara det helt utan problem. En del kommer säkert tycka det är otäckt, men att bli utmanad brukar ge utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar