Nu har ännu en vecka gått. Vi är på väg in i terminen på riktigt. Bara om några få veckor ska de första bedömningarna skrivas och jag börjar samla på mej material för att kunna göra en så bra bedömning som möjligt. Niorna fick hicka när jag presenterade den första muntliga uppgiften idag. Jag tror att de skrämmer sej själva mycket mer än vad de behöver göra. Att prata spanska är alltid läbbigt och att ställa sej upp och presentera en större sak utan att få läsa ur ett papper känns för många oövervinnligt. jag vet det.
De har fått i uppgift att på två veckor göra en resa mellan två punkter i latinamerika. De ska sedan berätta om sin resa på spanska. Till sin hjälp har de brev från resor, texter, fraser och vi kommer att öva att prata muntligt, träna på uttal. Tanken är inte att de ska prata perfekt. De ska göra sej förstådda. Att bara våga säga på knagglig spanska
Yo un viaje. America Latina. Muy bonito!!! Mi amigo y yo vamos con un barco entre Santiago y Bógota. Mucho guapos chicos! Un rio grande que se llama Amazonas. Es muy grande. Super grande!!!
Jag förstår. Man försöker och eleven uppfyller betygskriterierna! Mycket bättre än att på grammatisk korrekt spanska rabbla upp ord som man inte förstår! Det ger ingenting! Jag tror att flera kommer att vara stolta över sej själva när de väl är klara och upptäcker att det inte var så farligt. Att prata är en viktig del i språkbetyget. Är man inte van att prata är det läskigt och det är bara att kasta sej ut för att övervinna rädslan. Tillsammans lyckas vi. Jag hjälper varje steg på vägen. Det är det jag är här för att göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar