I dag slutade en populär lärare på min arbetsplats. Eleverna grät. Personalen grät. Medan jag satt och tröstade ett par elever så undrade jag i mitt stilla sinne vad han lyckats med. Att få ett sånt gensvar hos sina kollegor och elever är ju oerhört! Då har man fingertoppskänsla utan dess like. Jag hoppas att jag en gång kommer att bli nästa så populär. Att elever kommer prata om mej på samma sätt. Det vore en ära. Nu är jag inte på samma sätt som han och kommer inte röna lika stor framgång. Men jag hoppas, hoppas jag närmar mej med tiden.
So long S. Hoppas din resa bär dej dit du vill. Och kanske kommer du tillbaks?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar