Nytt material

Åhh jag har hittat massor av roligt matrial på nätet som jag dragit ut. Massor av olika tester som eleverna ska få försöka sej på. Sen har jag hittat en rolig sida med bilder och musik på spanska där man ska fylla i de saknade orden. Jag önskar jag hade mer tid att sitta och leta roligt material som finns där ute i cyberrymden och som vi i klassrummet kunde använda oss av!

Måndagen pp

Måndagen ser ut som den gjorde innan provet. Det är dags för powerpoints igen. Det betyder en riktig grammatik genomkörare. Veckans uppgift är pronomen. För niorna blir det jobbigast. Indirekta och direkta objektspronomen. De är så lika och så lätta att blanda i hop. Men nu börjar nationella proven närma sej. Och det är rätt mycket kvar tills dess. Gerundium, skillnaden mellan muy och mucho, massor av ord och en hel del till. För åttorna blir det också en hel del. Men sjuorna och sexorna får det lite lättare. De har ingen betygshets att slåss mot. Och huvudsaken är att vi knappar in avståndet hela tiden. 2½ månad kvar till sommarlov!

Fredagskul

I morgon blir det film. I läroplanen står det att eleverna ska få vara med o planera undervisningen. Och filmvisning har de planerat sen jag började. Så nu när vi alla är lite trötta så får de som de vill. De ska få se en oscarsbelönad spansk film regisserad av den spanska filmakaren del Torro. Eleverna klarar ju inte av att ha spansk text på, så det får bli svensk textning. En annan del av av kursplanerna är att eleverna ska ta del av kulturarv och lära sej om spansk o latinamerikansk kultur som böcker, film, måleri osv. Samtidigt jobbar de nu med sin muntliga framställning. Ett skriftligt prov har de redan gjort så jag tror vi får in alla bitarna. Min förhoppning är att det ska stanna kvar också. Men det märker vi på nästa prov.

Prov resultat

I dag ställde jag mej mitt i arbetsrummet och frågade om jag fick jubla. Sedan skrek jag allt vad jag kunde ut min lycka, fast med tyst, hes röst. Jag är så väldigt, väldigt stolt över mina elever. Jag har rättat proven. Alla i nian är godkända och mer än halva gruppen fick VG eller MVG. Vilken strålande insats de gjort! Mina åttor som jag haft sånna problem att motivera var det inte en enda som fick IG. Inte en. Inte ens min kille som väntar ut sitt IG och vägrar skriva på proven. Nåt har hänt i gruppen. Där det förut bara var klagomål och gnäll är det nu glada leenden och pigga ögon. Även där var det flera stycken som presterade VG och MVG. Jag är så sabla stolt över dem. Jag är så himla lycklig att det gått så bra.


Sexornas prov var det sämre ställt med. Viss skuld får jag ta på mej. Jag tror provet var för svårt för dem. Men absolut är det flera stycken som inte läst en sekund. Så det är nåt vi får jobba vidare med. Sjuorna ska jag rätta i veckan. Men det lilla jag sett såg bra ut.


Att vara lärare är sånt privilegium!

Planera om

Jag får planera om hela nästa vecka. Jag hade tänkt att gå igenom pronomen. Men jag har häcken full med arbete just nu. Har suttit varje kväll, sliter mitt hår för att hinna klart. Åh vad jag längtar efter att mitt andra arbete ska ta slut! Nåja, nu är klockan snart tolv på natten och jag har inte rättat alla prov. Jag har lovat att de ska få tillbaka dem i morgon så det kommer bli nattarbete ett par timmar framöver. Med andra ord hinner jag inte göra en powerpoint om pronomen. Men jag tror inte eleverna kommer gråta över det. De har fullt upp med förberedelserna för sitt muntliga framträdande de måste göra under veckan. Niorna ska fä börja med det arbetet i morgon.


Sexorna lär sej veckans dagar. Sjuor, åttor och nior ska göra muntliga framställningar och träna lite mer på verben. Jag har kommit på en smart lösning för den individ anpassade undervisningen. Jag ska bara se om det är fysiskt möjligt  att göra i klassrummet också. Den här veckan ska jag försöka få vaktis att fixa nya gardiner, laga stången, be om en ny anslagstavla och kolla om vi har en roligare färg att måla om klassrummet med. Jag ska även viska om att jag önskar mej en kanon till mina powerpoints, och tv-programmen. Håll tummarna för att jag vinner i kampen om att hotta upp salen lite.
Förr i tiden såg det ut så här. Rätt mysigt det med!

Dans

Varje år har kommunen jag arbetar i en dans för niorna. I går var det dags för mina nior att få bugga, dansa foxtrot och fågeldansen. Själv fick jag en kvart på mej från det att jag kom hem och skulle byta om tills det var dags att sätta sej i bilen och åka igen. Utvecklingssamtalen tar sin tid..... men roliga är de. Jag drog på mej lite smink, svarta kläder, satte upp håret i två tofsar och gasade bilen tillbaka. Vilken härlig stämning det var. Vad fina alla eleverna var! Liten nostalgi tripp blev det allt. Jag kunde se alla mina vänner i de här nya ungdomarnas ansikten. Musiken var bra och dansgolvet var packat. Flera skolor var där samtidigt och efter pausen blev det en buggtävling. Vi vann inte men jag var så stolt över mina elever. Flera killar utmärkte sej på dansgolvet, och en o annan tjej var helt outstanding. Det var riktigt riktigt trevligt. Jag önskar fler sånna kvällar för alla.


Tyvärr skedde en liten incident på slutet när elever från en annan skola muckade och till och med slog elever från vår skola. Bråket avvärjdes och de flesta lade aldrig märke till att bråket uppstått. I dag har vi försökt reda ut vad som hänt. Och jag håller tummarna för att inga hämnd aktioner sker under helgen. Det är tråkigt när sånt händer. Och vi som mentorer har tagit tag i våra elever och vi ska lämna över det skedda till den andra skolan så de får ta tag i sina elever. Det är jätte tråkigt när en sån händelse, som varar i mindre än fem minuter får grumla en kväll som pågått i flera timmar. Men så är det ju. Om jag får vara kvar på skolan så är det fyra år tills nästa gång jag är där igen....

Föräldramöte

Vi hade ett föräldramöte häromdagen. Min uppgift blev att gå runt i alla klasserna och presentera mej. En ganska enkel sak kan tyckas. Men helt plötsligt kände jag mej lit fångad i TV-programmet klass 9A. 
-Nej era barn har bristande kunskaper i spanska., Nej de kommer inte uppnå G om de inte utvecklas i rasande takt just nu. Vet inte hur det hade kunnat bli så. Ja det ligger mycket hos läraren.....
Och så fortsatte det. Jag hoppas att jag kan leva upp till mina egna mål att ta nian från en nivå på IG till att faktiskt kunna dela ut flera MVG. Jag vill verkligen inte ljuga för varken eleverna eller deras föräldrar. Samtidigt vill jag inte baktala några kollegor. Och vem vet, kanske jag misslyckas lika illa? Men efter att ha rättat proven idag var jag extremt nöjd. Två stycken ligger på gränsen på IG/G tre fyra stycken hade G och resten 16 elever låg på VG och MVG. Då ingick både glosor, grammatik, hörövning och översättning. Jag är så stolt över mina nior. Så SUVERÄNT bra jobbat!


Och å andra sidan gjorde en annan klass inte lika bra ifrån sej. Men de ska jag rätta i morgon och så får jag lägga upp en ny strategi för dem. För när sommaren kommer så ska betygen delas ut. Och jag betygssätts lika mycket som eleverna när bokstäverna plitas ner.


Innan dess så ska eleverna få göra en utvärdering på mej om ett par veckor. Då får jag mitt betyg, av dem som jag betygsätter......

Utvecklingsamtal

När jag kom till arbetslaget möttes jag med viss skepsis. Inte mot min proffession, utan min vilja att vara mentor. Och vara mentor. De liksom frågade lite vad jag kunde göra för skillnad. Hur mycket jag kunde lära känna eleverna. Nu har jag haft mina första utvecklingssamtal. Och det känns himla bra faktiskt. det känns som om jag har koll på läget. Det bästa av allt är att det känns som om jag faktiskt bidragit till nånting. De senaste samtalet så sa min underbara elev att han kände sej mer motiverad. Och det är inte illa pinkat av en tonåring som är aptrött på skolan. Utvecklingssamtalen är ju en chans för eleven att pejla av läget. En chans för föräldrarna att få mer information om sina barns skolgång. Jag ser till att mina mentorselever får en lapp med sej hur de ligger till betygsmässigt, och att vi pratar om sömn, fritid och studiestrategier. Dessutom får jag en chans att få träffa en förälder, eller fosterförälder. Och det underlättar att  få en chans att se dem i en annan konstellation än med sina vänner.


I dag får jag beröm av mina kollegor. Och det värmer. Jag vet att jag är på stapplande ben på väg ut i lärarlivet. Jag är långt ifrån klar. Långt ifrån färdig att ha massor av svar. Men det känns som jag gör skillnad. Oavsett om det var ett skämt eller inte blev jag glad när en elev igår sa åt mej att mina spanska lektioner är roligare än teatern vi var på. Och såå dålig var inte pjäsen.

Arbetstid

Jag får inte till mina arbetstider. Jag jobbar över varje dag. Det är så väldigt mycket som måste förberedas, rättas, fixas med som inte syns på schemat. Det visste jag ju sen innan jag började jobba. Men det tycks som att ju längre jag arbetar desstå¨mer saker hamnar på mitt bord. Jag försöker få mina spanskaelever att överleva, att få dem att öka sina kunskaper utan att pressa dem för hårt. Det är en balansgång jag inte riktigt lyckas rädda för tillfället. Men jag lär mej hela tiden. Och jag ska bli bättre. På allt. Jag lovar. Nu har jag i allafall anpassat proven för de elever med sämst självförtroende. Bara de har läst på så fixar de provet. Problemet är att de inte riktigt vågar satsa på att läsa av rädsla för att misslyckas. Och där ser jag min största utmaning. Att lyckas få dem våga. Det ska gå bra det här! Jag har bestämt mej för det. Jag ska lyckas med dem!

Prov dags

Nu är det dags för det första provet för terminen. Det senaste läxförhöret skapade jubelrop hos en del och sorgestön hos de flesta. Jag undrar hur läxförhöret kommer att tas emot. Det blir prov på verb och adjektiv. För en del blir det prepositioner och för andra kroppsdelar, färger, frukter och djur. En del läser på bra. Andra skiter i det totalt. Mitt mål blir att en av mina elever ska skriva svar på minst sju frågor. I vanliga fall skriver han sitt namn och lämnar in resten helt blankt. SUPER PEDAGOGER beama er in i min hjärna så jag förstår hur jag kan lyckas med eleverna!


I dag var jag ute och hade visionsmöte med kollegorna i arbetslaget. Det var riktigt  kul att träffa dem utanför skolan i en mer avslappnad miljö. Jag är klart yngst av alla, Jag är klart den med minst erfarenhet. Men vad skönt det är att ha passerat 30 år och ändå ha den naturliga självsäkerheten, tillskillnad när jag var i 20 års åldern.... Tillslut var jag tvungen att lämna mötet i all hast, så att jag kunde hinna till min fotbollsträning. Skönt att man fortfarande är ung nog att göra roliga saker!