I dag var det dags för det första grammatikpasset. Hur kul är det på en skala, enligt eleverna? Inte alls. Men jag försöker verkligen hitta på sätt som ska inspirera alla litegrann. Så vi körde powerpoint med spanska AR verb och sedan en lång lista med ord som de skulle försöka få till med alla o- as- och amos- ändelser. Inte ens niorna tyckte det var enkelt. Jag blir lite skraj, de har ändå läst spanska i 3½ år. Just detta borde sitta som berget. Det är några veckor kvar till nationella provet, men det är också mycket som ska sitta tills dess. För de andra klasserna är det lite lugnare, de har ju lite mer tid på sej. Niorna ska vara klara för gymnasiet om bara några veckor.
Det här får mej att undra hur vissa lärare tänker runt sina elever. Hur kan de bara låta kunskaperna flyta förbi? Jag kan inte tro att de bara struntat i att lära dem, men på nåt sätt har de lärt ut ett språk som sitter i ett par veckor för att sedan försvinna. Glosor tillexempel. Eller det lättaste av lättast i spanskan, AR-verb i sin enklaste form. Det skrämmer mej lite. För om de har lagt ner sin själ på att lära eleverna så betyder det att jag också kommer misslyckas? Att de kommer glömma allt om ett par veckor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar